Livet
För ett tag sedan kunde jag ofta säga att jag helldre umgicks med killar. Varför? Jo, för att dem inte är lika komplicerade som oss tjejer. För att dem inte hela tiden måste analysera allt och bara köra. För ett tag sedan kunde jag påstå att jag också var sån. Jag behövde inte hela tiden tänka på livet, orättvisor och döden. Varför vi överhuvudtaget är här på jorden och vad som ska hända då livet är slut. Visst tänkte jag, ibland, men hela mitt liv var inte uppbyggt på filosofiska tankar. Inte för att det är det nu. Visst tänker jag mycket, kanske lite för mycket. Idag är jag en typisk tjej (hoppas det är okej att jag genaliserar). Jag undrar hela tiden varför jag lever. Varför just jag? Vad är min uppgift här på jorden? Ja, jag tror att vi alla har en uppgift, eller kanske flera. Att vi alla ska utvcklas och ha motgångar. Ändå tänker jag när något jobbigt hänt; varför ska detta just hända MIG? Vaför har alltid JAG sånn otur? Ändå ver jag att vi alla har otur, om man vill kalla det så. Kanske borde man istället tänka att all den otur vi får bara drabbar oss för att göra oss starkare. Och visst är det klichit, men det vi inte dör av gör oss bara starkare.
Men vad tror du? Tror du på liv efter döden? På ödet? Eller att vi är här av någon anledning? Jag tror på allt det där. Och visst känns det ibland som om just du är centrum? Att allt handlar om just dig. Men se dig omkring i stan. Tänk att alla dessa människor du ser har en egen historia. Alla dessa människor har haft, eller kanske har motgångar. Alla människor du ser har, eller ska någongång älska, hata, svika, förlåta... Alla är speciella, unika och har egna drömmar och mål. Även du. Lär känna dig själv och hitta det fina hos just dig. Och när jag säger lär känna dig själv har jag igentligen ingen aning om vad jag pratar om. Vad betyder det igentligen? Kanske går det inte att sätta ord på. Kanske vet bara du då du känner dig själv. Jag vet ialla fall att jag är på god väg. Jag har mål och drömmar. Jag har en dotter som jag ska ge en bra uppväxt. Jag ska kämpa och jag hoppas verkligen att mina drömmar ska slå in en vacker dag. Aldrig ska jag ge upp, och det hoppas jag inte att du gör heller. Ge dig själv det du är värd och (ännu en klicha) behandla alla andra som du själv vill bli behandlad. Även om allt ibland verkar hopplöst så skiner solen snat igen...
Men vad tror du? Tror du på liv efter döden? På ödet? Eller att vi är här av någon anledning? Jag tror på allt det där. Och visst känns det ibland som om just du är centrum? Att allt handlar om just dig. Men se dig omkring i stan. Tänk att alla dessa människor du ser har en egen historia. Alla dessa människor har haft, eller kanske har motgångar. Alla människor du ser har, eller ska någongång älska, hata, svika, förlåta... Alla är speciella, unika och har egna drömmar och mål. Även du. Lär känna dig själv och hitta det fina hos just dig. Och när jag säger lär känna dig själv har jag igentligen ingen aning om vad jag pratar om. Vad betyder det igentligen? Kanske går det inte att sätta ord på. Kanske vet bara du då du känner dig själv. Jag vet ialla fall att jag är på god väg. Jag har mål och drömmar. Jag har en dotter som jag ska ge en bra uppväxt. Jag ska kämpa och jag hoppas verkligen att mina drömmar ska slå in en vacker dag. Aldrig ska jag ge upp, och det hoppas jag inte att du gör heller. Ge dig själv det du är värd och (ännu en klicha) behandla alla andra som du själv vill bli behandlad. Även om allt ibland verkar hopplöst så skiner solen snat igen...
Kommentarer
Trackback